Tyst, jag njuter
Vissa tillfällen vill jag bara inte vara social, och ett exempel på en sådan situation är när jag är hos frisören. Jag vill bara säga hur jag vill ha det och sedan vara tyst och njuta av stunden för det är ju så fruktansvärt överjordiskt skönt när någon håller på i håret.
Frågor, berättelser och obetydande ord bara sprutar från frisörens mun.
-Mmm
-Joo
-Haha, men precis...
*snälla frisör kan du vara tyst annars tar jag snart någon lyxig-tusenkronors-hårprodukt och sprayar i munnen på dig*
Okej, efter ett antal korta och raka (på snudd otrevliga) svar inser nog frisören att jag inte är den mest pratglada och sociala flickan i boden så konversationen tystnar.
Skönt, ta tid på dig jag har inte bråttom. :)
Nästa problem:
Ofta blir man störd av människor som på olika sätt låter sitt ego ta över. Som då till exempel hos frisören när någon vid stolen intill pratar så högt att det är svårt att inte lyssna.
Vad gör man? man kan ju inte bara stänga av öronen liksom.
Information som enbart tar upp onödigt mycket plats i huvudet trängs långsamt och ofrivilligt in i huvet på mig.
Det borde ingå en hjärntvättning i priset hos frisören med tanke på hur dyrt det är att gå och få håret fixat.
Efter en timme och 350kr fattigare går jag därifrån med lite mindre hår än före, som vilken männiksa som helst.
