Springer, sprag, sprungit.

En liten springtur på ormis har just ägt rum.
Började springa- sprang- kom på att det var riktigt mörkt i skogen- sprang fortare- fortare- och fortare- fick ont i magen-såg ljuset- kom fram till nästa hinder- slalombacken- kom på att det var kallt- det börjar bli brant nu- mina lungor gick i högvarv- andas- vi tar hela backen en gång till- äntligen hemma. 

Jag lever, det är lugnt!



Jonas


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0