Skrubben på vinden

Jag hade i alla fall inte klivit upp klockan fyra på morgonen för att TRUGA i mig mat och sedan sätta mig i bil för att köra och städa i nio timmar. Om jag ändå hade städat hemma hos mig själv. Eller att den äckliga "itrugade-mätt-känslan" i magen kunde hålla i sig lite längre än till klockan sju i alla fall, men inte ens det.

Efter en kort stund av eftertänksamhet hade jag nog valt att leva som en katt.

Att strosa omkring var man ville och känner för stunden. Få fnatt och jaga allt som rör sig och bita på det som har rätt koncistens för att bitas på. Sitta och titta på folk i fönstret minst tre timmar om dagen. Bli klappad medhårs minst fyra timmar om dagen. Ligga och sova i något mysigt krypin helt ifred och planera hur man ska ta över världen. Hosta upp någon hårboll då och då för att lätta på trycket. Klösa på det som behöver klösas på...